Vad känner du igen hos dig själv av de pedagogiska gåvorna?
– Jag jobbar ju som församlingspedagog, så det är klart att de pedagogiska gåvorna är något som jag jobbar med hela tiden. Jag är en sån som förstår bättre själv när jag undervisar om det. Och att lyfta fram andra tycker jag är väldigt roligt, det försöker jag hela tiden sträva efter.

Hur kommer de till uttryck hos dig?
– Det här med att låta människor växa, det kan jag ju känna så tydligt från mitt eget liv. Jag vet inte hur många som såg en potentiell församlingspedagog i junioren Johan, men jag fick vara med i olika sammanhang och växa och utvecklas. Och så är det ju med alla. Det finns något som kan växa och gro i varje människa. Så när jag möter tonåringar som inte kunnat blomma ut i skolan till exempel, då är det spännande att få vara med och hitta den människans område, var han eller hon är bäst. Willie Crafoord sjunger det i en sång: ”Alla är bäst nån gång, till och med du!” Det gillar jag!

Gör man allt själv är det lätt att bli beundrad, men då blir man också mer ensam.

Vad är utmaningen i detta, vad ger dig energi?
– När jag har satt igång ungdomar som sedan kan ta över uppgifter som jag annars har hand om själv. Det är fantastiskt! För när vi är flera som hjälps åt blir resultatet bättre än om jag ensam ska göra allt. Jag tror att en viktig bit i mitt jobb alltid kommer att vara att undervisa. Men många bitar kan jag vägleda andra i och sedan låta dem växa med uppgiften och göra den till sin. Jag behöver inte vara ”händerna” som utför varje enskild uppgift.

Vad betyder det för dig att kunna använda dina gåvor?
– Det handlar mycket om gemenskap för mig. Oavsett om tonåringarna lyckas eller misslyckas så får vi en relation. Om man har fått ett förtroende har man blivit sedd och bekräftad. Gör man allt själv är det lätt att bli beundrad, men då blir man också mer ensam. En fadder som gått i land med att vara samtalskedare för en grupp och kommer och säger ett lyckligt ”Jag kunde” – det känns stort!

Vad är svårigheten?
– Att inte lägga mina värderingar på någon annan, utan istället ge nycklar som gör att den andre får fundera själv. Och inte heller lägga nycklar i en ordning som gör att det blir som jag vill hur som helst … Att låta var och en växa i sin egen riktning, även om jag ibland kanske hade hoppats på något annat.

Hur kan de pedagogiska gåvorna fördjupas och utvecklas i församlingens tjänst?
– Jag skulle önska att vi kunde diskutera mer kring pedagogik och blev bättre på att ta till vara den pedagogiska kompetens som finns i församlingar och arbetslag. Det kan uppfattas som skamligt ibland, inte minst pedagoger emellan, att erkänna att man har svårt att nå fram till konfirmanderna eller tycker att det är svårt att undervisa på ett sätt som gör att människor kan ta till sig det man pratar om. Där önskar jag att vi skulle bli modigare.

Varför är pedagogik viktigt i församlingen?
– Man kan förstöra vilket ämne som helst om man inte tänker pedagogiskt, det vet alla som suttit på en tråkig föreläsning. Och detta gäller ämnen som tro och Gud och livet också. Med pedagogikens hjälp kan man istället ge liv till ämnet!