”Det häftigaste är att få vara ett redskap”

Vad känner du igen hos dig själv av vägledningens gåvor?
– Väldigt mycket. Jag får ofta förtroenden från främst ungdomar, och jag får vara med och se hur de växer. Jag tror att jag har lätt för att ”öppna” människor, jag kan hitta olika vägar för olika personer. När jag läste beskrivningen av den här gåvan var det mycket som föll på plats. Nyckelorden hade jag tänkt på som olika gåvor, men när jag fick se det samlat kändes det helt naturligt. Själavård och konflikthantering känns stort, men det skulle jag gärna vilja utveckla.

Hur upptäckte du att du hade den här gåvan?
– Jag bad om vishet. Då märkte jag hur jag i samtal med andra kunde säga väldigt bra saker, som lät väldigt genomtänkta men som jag inte alls hade tänkt på förut. Och så märkte jag att det var precis det den andra personen behövde höra. Det är det häftigaste med den här gåva, för jag märker så tydligt att jag är ett redskap. Det är inte bara jag som pratar. Det blir en trygghet också, för då vet jag att Gud hjälper mig när jag inte vet vad som behöver sägas.

Även om jag inte alltid kan hjälpa till att reda ut saker och ting, betyder det ändå nåt att bli sedd.

Hur kommer de till uttryck hos dig?
– Sedan jag var ung har jag känt hur Gud sänt mig till människor som mår dåligt. Jag får ångest när jag inte går fram. Jag vill kolla läget. Ibland är det människor som ropar ”se mig” exempelvis genom att sitta ensamma på en plats där alla kan se att de är ensamma. Då vill jag kolla hur det är för att veta vad jag skall gå vidare med. Ibland behöver de sitta själva och ibland behöver de hjälp för att komma vidare och ta sig ”därifrån”. Och även om jag inte alltid kan hjälpa till att reda ut saker och ting, betyder det ändå nåt att bli sedd. Det är nog därför jag går fram en sådan gång: inte för att lösa saker – utan för att se och bekräfta.

Vad gör dig peppad när du använder gåvorna?
– Att få se vändningen, få se människor gå från en plats i livet till en annan. Se befrielsen och glädjen efter en lång kamp.

Vad betyder det för dig att använda dessa gåvor?
– När jag lyckas hjälpa någon känns det väldigt bra. Men på samma sätt kan jag känna mig otillräcklig om jag inte når ända fram. När jag har orkat och kunnat förmedlat något så kan jag känna mig upprymd över att se en förändring hos den andre. Men jag ser behovet hos så många och då känner jag mig otillräcklig för jag kan inte hjälpa alla på en gång. Och på ett sätt så lyckas jag ju inte helt och hållet för livet går upp och ner. Det är ju så det är.

Vad är svårigheten?
– När jag var yngre tog jag på mig andra människors liv. När folk mådde dåligt kom de till mig och ville prata och sen mådde jag också dåligt. Nu kan jag lämna ett samtal i Guds händer och gå vidare. Men jag behöver vägledning i hur jag kan vägleda och inte bara lyssna, hur jag kan vara ett aktivt stöd. Därför är det viktigt att själv ha någon att prata med, någon att bolla med.

På vilket sätt tas de här gåvorna till vara i kyrkan idag, tycker du?
– Som barn- och ungdomsledare är det ju en del av min roll att finnas tillgänglig för samtal. Men jag tror inte alla vet att den möjligheten finns, att jag och många fler i församlingen finns där om någon behöver prata. Det skulle vi behöva bli bättre på att förmedla.

Hur skulle du vilja fördjupa eller utveckla gåvorna?
– Jag skulle vilja prata med andra som har samma gåva. Få utbyta erfarenheter, andra kan ju ha kommit längre på sitt sätt och så får jag bidra med mitt sätt.

Malin Lundgren, 22 år
Barn- och ungdomsledare i Skepplanda församling

Gillar: Människor, musik och vackra vyer

Ogillar: Bråk

Favoritperson i Bibeln: Kvinnan vid Sykars brunn

Favoritvers: ”Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt.” (2 Kor 1:4)

Lyssnar på: Akustisk musik

Läser helst: Fantasy

Ägnar fritiden åt: Vara med min fästman

Egenskap jag skulle vilja ha: Ha mer självdisciplin och att vara lite mer tekniskt intresserad.