Svante Gordh om gemenskapens gåvor

”Jag utmanas av gamla surdegar!”

Vad känner du igen hos dig själv av gemenskapens gåvor?
– I förmågan och viljan att se och lyssna även till de som inte av sig själva tar utrymme i en grupp. Jag har även med mig gåvan att kunna medla, något som jag tror hänger ihop med min roll i syskonskaran som mellanbarn.

Hur kommer de till uttryck hos dig?
– Eftersom jag i mitt professionella liv arbetat som kommunikationskonsult, så kan jag beskriva det i kommunikationstekniska termer: jag använder mig av teknikerna ”involvera” och ”aktivt lyssnande”. Vilket kan sammanfattas som att försöka bekräfta och gör sina medmänniskor tydligare, både i det som sägs och det som inte sägs.

Livet lär mig – och det tror jag räcker.

Vad lockar dig, vad är utmaningen i detta?
– Jag gillar problemlösning och utmanas positivt av låsta positioner och ”gamla surdegar”. Sådant som gör att människor inte tror sig om att kunna gå vidare. Jag går loss på att hitta kreativa vägar för att gå vidare och söka gemensamma nämnare.

Vad betyder det för dig att kunna använda de här gåvorna?
– Gemenskap är grunden för mänsklig samvaro och eftersträvade mål. Ändå kan gemenskap vara så svår att få till stånd. Vi som har högt på gemenskapens gåvor kan hjälpa människor att prata om vad var och en kan bidra med, vad man har för olika intressen, vad som är viktigt för var och en etc. Den gåvan blir viktig för gruppens arbete och ger även oss ”gemenskapare” vår beskärda del av den bekräftelse som  vi alla måste ha.

Hur skulle du vilja fördjupa eller utveckla gåvorna?
– Livet lär mig – och det tror jag räcker. Man måste se till att ”vara vanlig”, pröva, göra fel och glädjas när man kan bidra.

Vad är svårigheten med de här gåvorna?
– Man får akta sig för att driva gemenskapens gåvor som ett självändamål – till att bara ”ha det gott och må bra”. Att kunna involvera och se alla och att kunna hjälpa andra till att formulera sina åsikter är vägen till gruppens mål. Om inte konflikter och olika åsikter kan lyftas fram blir gemenskapens gåva bara en våt filt som vi  visserligen kan svepa in oss i, men knappast något vi kommer att trivas i.

På vilket sätt tas de här gåvorna till vara i kyrkan idag, tycker du?
– Kyrkans grundtema är ju gemenskap. Det talas mycket om gemenskap och människor samlas i gemenskap för något som man starkt tror på. I detta goda tror jag också det ligger en stor fara i att tro att bara för man ”tror” så finns gemenskapen.

På vilket sätt behövs de i församlingen?
– I kyrkan liksom i samhället i övrigt finns alla de mänskliga komponenter som gör det svårt för en konstruktiv gemenskap att utvecklas. Vårt material ”utrustad och delaktig” hoppas jag kan bidra till att börja prata om olikheter, om likheter, om rädslor och om drömmar.

Hur kan de fördjupas och utvecklas i församlingens tjänst?
– Jag tror att gemenskapen kommer som en följd av andra ”gåvor”. När vi efter avslutat möte går laget runt och alla instämmer i att idag har vi jobbat bra, vi har varit ärliga och uppriktiga, vi har följt vår agenda, vi har lyssnat nyfiket och intresserat och vi har definitivt tagit ett steg framåt i vår ambition att skapa delaktighet i kyrkans framtida arbete. När vi känner så – då har vi också en god gemenskap.

Svante Gordh

Svante Gordh, 63 år
Internkonsult inom ledarutveckling och kompetensutveckling och en av författarna till Utrustad och delaktig

Gillar: Att mina barn och barnbarn är så goda och glada.

Ogillar: Allt mer och mer. Det hör väl till åldern

Favoritperson i Bibeln: Har fått läsa så många citat av Paulus som mina medförfattare plockat fram, så jag har blivit nyfiken på honom och det han uträttade.

Lyssnar på: Sjunger hellre själv.

Läser helst: Om historiska händelser och biografier

Ägnar fritiden åt: Seglar, paddlar, rider, golfar, sjunger och bygger.

Blir glad av: Livet

Längtar efter: Nya saker att få ta tag i