Paulus beskriver församlingen som Kristi kropp.
Det är en skön bild, på en gång lekfull och allvarlig. Och vi påminns om den varje gång vi firar mässa: ”Så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd”.
Gud har blivit människa i Jesus, och nu vill han förbli människa i världen, men i våra kroppar som bygger hans egen kropp – församlingen. Jo, det är en skön och rätt hisnande tanke. Den kroppen vill jag tillhöra!
Men vänta nu, var börjar den och var slutar den?
Den börjar i dig eller i mig. Men jag har faktiskt ingen aning om, ifall den har något slut.
Det är praktiskt att tänka sig en lokalförsamling som Kristi kropp. Den är en sluten enhet och den har klara gränser, precis som min fysiska kropp.
Men bilden blir snabbt förvirrande. Självklart är grannförsamlingen lika mycket Kristi kropp. Och stiftet är det på sitt sätt, liksom hela Svenska kyrkan.
Och liksom jag är en lem (eller åtminstone en liten cell) i min församlingskropp, så blir min församling en cell i hela den världsvida kristenheten. (För vi kan väl inte rimligen lämna alla andra Kristustroende utanför den stora kroppen?)
Men vänta nu, finns det inte rent ondsinta kristna sammanhang? Ligger de utanför Kristi kropp, eller är de sjuka delar av kroppen? Och omvänt, nog finns det väl människor av annan tro (eller ingen medveten tro alls) som ändå hör till? ”Människor av god vilja”.
Kanske Kristi kropp omfattar hela mänskligheten?
Varje människa måste ha rätt att definiera sig själv. Den som inte vill kalla sig kristen, ska slippa. Men om det är sant att Jesus är ett med Universums Skapare, då är han väl inte bara de kristnas frälsare? Vill han inte i sin kropp samla upp allt mänskligt för att vi alla ska bli ett med Gud? Alla. (Och brukar inte Gud i slutändan få som han vill?) Jag vill gärna tro så.
Förresten, min vän kyrkvaktmästaren Anders vill nog inte ens nöja sig med det. Får inte hans älskade katt vara med på ett hörn i den gudomliga kroppen? Paulus talar om ”kreaturens suckan”, hur hela skapelsen suckar och våndas i längtan efter förlossning. Är inte Anders katt med där?
Kanske hela Skapelsen är en jättelik kropp, där de olika lemmarna ska tjäna varandra? ”Allt tjänar”, sa Strindberg. Allt tjänar allt i det ekologiska kretsloppet.
Och, för att löpa linan ut, kanske hela jorden bara är en cell i den ofattbart stora kropp som vi kallar Universum, och där nebulosor och svarta hål tjänar och lovsjunger Gud?
Är det förresten viktigt vad Kristi kropp omfattar? Den börjar med oss som vill tillhöra Kristi församling. Det är viktigt. Men Gud allena vet, om kroppen alls har något slut.
Vårt problem är mer akut.
Inte ens kroppen i betydelsen min lokalförsamling mår särskilt bra. Det är en sjuk kropp, där många lemmar håller på att förtvina.
Vad kan vi göra åt det?
Lars Collmar
Är det förresten viktigt vad Kristi kropp omfattar? Den börjar med oss som vill tillhöra Kristi församling. Det är viktigt. Men Gud allena vet, om kroppen alls har något slut.