Fungerar församlingen som Kristi kropp?
Ja, vissa ögonblick gör den det! Annars skulle jag inte orka fortsätta att vara präst. Men ofta tycker jag att till exempel medarbetarsamlingen är Kristi kropps betonghäck. Då kverulerar jag. Jag borde förstås be för samlingen, be för kroppen, för mina medarbetare, och särskilt de som irriterar mig mest. Be för människor i församlingen som far illa.
För det vet jag ju att Kristi kropp lever av bön. Bönen är kroppens andning. Guds Ande syresätter hela kroppen, när vi ber. Det obegripliga är då att åtminstone jag själv (och förmodligen även de andra lemmarna) så lätt glömmer att andas. Jo, visst ber vi, men vi ber dåligt, som Jesus fräste.
Personalmöte. Kyrkoherden inleder med bön, c:a 90 sek. Ibland är det en skriven bön om frimodighet och kraft, ibland läser han en kort psaltarpsalm. (Både Gud och jag har hört det förut.) Men sen kommer det intressanta. Kyrkoherden reser sig, leder vänligt Guds Ande till dörren och säger, att nu ska vi jobba, nu klarar vi oss själva. Tack för att du tittade in! Och så stänger han dörren om Gud. Nej, klart att han inte gör! Men det känns så. Och det beror säker lika mycket på mig som på kyrkoherden.
I princip är det verkligen Gud vi jobbar för, självklart! Det är bara i praktiken vi inte vill ha inblandning av någon högre makt som vi inte har kontroll över.
Nej, jag vill inte alls att våra tämligen trista och förutsägbara möten ska förvandlas till i värsta fall hysteriska bönemöten. Samtidigt har jag en obehaglig känsla av att den kropp som jag tillhör hellre vill ha gudaktighetens sken än dess kraft. Kraften skulle röra till för mycket. (Förväntas några av oss driva ut onda andar och väcka upp döda på mottagningstid? Det skulle inte Domkapitlet gilla. Inte vi heller.) Då är det lugnare att vänligt stänga dörren om Kraften.
Fast det är nog synd.
Jo, för om Jesus själv är huvudet som ska styra hela kroppen, då måste vi ju hela tiden ha kontakt med huvudet, andas Anden. Djungelpatrullen skulle kunna vara en vanlig hyfsad poliskår, även om den aldrig tittade i kassaskåpet där Fantomen lägger sina order. Men den skulle inte vara Fantomens Djungelpatrull. Och församlingen kan nog vara en vanlig hyfsad del av samhällets förströelsedetalj, om den undviker att ta emot impulser från huvudet Jesus Kristus. Men i så fall är den inte Kristi levande kropp.
Jag är en vänlig person. Jag tycker uppriktigt synd om alla som lider i världen. Men det där att alla lemmarna ska lida, när en lem lider? Det skrämmer mig.
Kristi kropp på jorden kanske alltjämt är korsfäst? Jag tror den är det. Men då vill jag nog inte känna det för tydligt.
Jag borde förstås tala med Kristus huvudet om det här. Då kanske det händer något?
Ja, det är just det jag är rädd för.
Lars Collmar
Förväntas några av oss driva ut onda andar och väcka upp döda på mottagningstid? Det skulle inte Domkapitlet gilla. Inte vi heller.