Utrustad och delaktig
Header ledare

Ingrid Persson om de praktiska gåvorna

”Förbättringar gör mig lycklig”

Vad känner du igen hos dig själv av de praktiska gåvorna?
– Jag tycker mycket om att förenkla och förbättra! Se, överhuvudtaget. Förbättringar gör mig lycklig. Egentligen är det processen att förändra som är roligast, inte förändringen i sig. Men det är förstås roligt om förändringen blir bra! Så är det både hemma och i församlingen och på jobbet som narkossköterska innan jag blev pensionär. Är man praktiskt intresserad följer det ju med en var man än går.

Jag är rätt utåtriktad, så det blir mycket bubbel och bollande för att höra – ”Skulle du …?” ”Varför gör vi inte si?” ”Skulle det gå att göra så?” Bollar man med andra kommer ofta lösningen.

Hur kommer gåvorna till uttryck hos dig?
– Jag är med i en av församlingens serveringsgrupper, som ansvarar för kyrkkaffet efter gudstjänsterna och serveringar i samband med konferenser och liknande. Sen är jag också med i en av städgrupperna, som har hand om veckostädningen. Och så är jag med i en grupp som sköter församlingens sommargård, där blir det väldigt mycket med det praktiska – städa, måla, räfsa … Jag är ingen sån där som älskar att städa, men jag kan göra det och det är roligt att göra det i grupp! Jag försöker vara med i det jag kan göra. Det behövs ju många som är med och gör det praktiska. Eftersom jag inte är en sån som sjunger eller talar, så har det blivit helt naturligt att vara med i såna här sammanhang istället.

Jag mumlar gärna i kulisserna.

Vad lockar dig, vad är utmaningen i detta?
– Jag får en väldig ”drive” när jag ser nåt som kan göras och fixas och bli bättre. Då arbetar jag på alla cylindrar! Jag var till exempel med och ordnade städgrupper i kyrkan. Då var vi också några som gjorde i ordning instruktioner, sånt som vi annars tar för givet att alla kan när det gäller städning. Sedan skrev jag ner allt detta och så kunde vi sätta upp ett papper där det stod precis vad man åtminstone behövde städa. Det skapade en bredd också, för då kunde alla vara med och ingen behövde känna sig osäker på vad som skulle göras. Sånt gillar jag, när man så tydligt ser att man kan bidra till att något blir bättre.

Vad betyder det för dig att kunna använda de här gåvorna?
– Det är en tillfredställelse när saker och ting funkar och man får ju mycket feedback när något blir bra. Jag har aldrig saknat erkännande. Förmodligen för att jag fått det, eller så frågar jag vad folk tycker – ett visst erkännande behöver man ju!

Hur skulle du vilja fördjupa eller utveckla gåvorna?
– Det blir nog så automatiskt om man har ett eget intresse. Som det här med datorer till exempel. Vi kvinnor, speciellt i min ålder kanske, är väldigt olika där. Jag tycker det är jättekul! Man kommer långt med ett intresse och så får man prova sig fram för att se vad man kan ha användning av. Då lär man sig snabbt. Datorn har varit till stor hjälp för mig när jag har hjälpt till att ordna med grupper och liknande i kyrkan. Men jag är inte bra på att stå inför församlingen och prata i mikrofon. Det finns många som är duktigare och smidigare än jag på det. Jag mumlar gärna i kulisserna.

Vad är svårigheten med de här gåvorna?
–Det finns olika diken när det gäller att ta vara på människors gåvor. Ena diket är att det bara blir måsten och krav, det andra att man bara känner efter vad man har lust med. Känner man efter för mycket, är det nog ingen som känner sig så lockad av att just städa toaletterna. Vi har försökt föra in tesen att församlingen är som ett hem. Alla behöver hjälpa till att städa och se till att få mat på bordet. Men det råder delade meningar om exempelvis pastorn ska vara med och städa. Just nu har vi en pastor som är en stor förebild och säger ”Självklart ska jag vara med och städa”, även om vi inte hade begärt det av dem som ändå är i kyrkan nästan hela tiden. Han säger också när han välkomnar nya medlemmar att: ”Tänk, nu är du ägare till allt detta! Och är också med och delar ansvaret för att vara med och se till att det fungerar.” Tillsammans kan vi se till att hemmet är funktionsdugligt, och så får alla bidra efter sin förmåga.

Varför är det viktigt med praktiska gåvor i församlingens tjänst?
– Kyrkan är bra på det här med mindre grupper och jag tycker det är roligt att jobba så. Man lär känna varandra på ett annat sätt än vid kaffebordet. Jag har lärt känna många i församlingen genom de grupper jag är med i. I några av dem är jag sammankallade, och det är intressant att se hur många olika inställningar det finns. Den som bor längst bort och har svårast att ta sig till kyrkan kan vara den som är mest positiv till att det är dags att träffas igen.

Hur kan de praktiska gåvorna fördjupas i församlingens tjänst?
– Många församlingar har ju verksamhet där man erbjuder praktisk hjälp till folk även utanför församlingen, och det tror jag kommer att komma mer och mer. På så sätt kan de praktiska gåvorna också bli något som vi kan använda utanför kyrkan. Jag hörde också om någon som berättade om en karl som varje vecka i ur och skur satte upp affischen utanför kyrkan om vad som hände. Nån som såg det tänkte till slut att om det är så viktigt för honom, måste jag i alla fall kolla vad det är de gör i den där kyrkan. Så de där enkla vardagssysslorna kan betyda mer än vi tror!


Ingrid Persson

Ingrid Persson 66 år
Pensionerad narkossköterska

Gillar: Min man Stig

Favoritperson i Bibeln: Ester, hon var modig. I hennes ställning kan det vara ett hinder att vara modig.

Lyssnar på: Tystnad

Läser: Böcker där man lär känna personligheter

Ägnar fritiden åt: Datorn, bär och trädgård

Egenskap jag skulle vilja ha: Tålamod